Studier visar att när läkare blir sjuka görs avsteg från de riktlinjer om strukturerad utredning, bedömning och uppföljning som tagits fram för att trygga en god och patientsäker vård. Man kan fråga sig varför? En förklaringsmodell handlar om att den läkare som blir sjuk har ett mindre formaliserat förhållningssätt till vården, med kontakter och kanaler in i vården som den gängse patienten saknar. Men det tycks också finnas andra skäl, personligt färgade och psykologiskt sammansatta.
I min forskning lyfter jag fram de sjukdomsdrabbade läkarnas egna berättelser som en kompletterande källa till förståelse. Det rör sigom skriftliga vittnesmål – patografier– där läkare i text gestaltar upplevelsen av egen sjukdom. När berättelser från olika delar av 1900-talet ställs jämte varandra blir det tydligt att läkares sätt att hantera egen sjukdom förändrats över tid, i takt med att normer och rollföreställningar skiftat. En central fråga i min forskning är vad vi kan lära av dessa läkarpatografier, vilka frågeställningar de kan besvara och vilken typ av kunskap de kan bidra med.
Jonatan Wistrand är ST-läkare i allmänmedicin och forskare vid Enheten för medicinens historia, Lunds universitet. Sedan 2010 har Jonatan Wistrand verkat i det akademiska utrymmet mellan medicin och humaniora genom artikelskrivande, konferensdeltagande och undervisning på läkarutbildningen.
Jonatan Wistrand
Enheten för medicinens historia, Lunds universitet