Det utförs ett stort antal kirurgiska ingrepp inom sjukvården där vävnad/organ öppnas och därefter försluts. Den vanligaste förslutningsmetoden är suturering med nål och tråd där nålen fasthålls med ett kirurgiskt instrument, en nålförare. Befintliga nålförare är ej optimala för båda greppen, vilket innebär att kirurgen tvingas till ofördelaktiga greppbyten. Dessa greppbyten tar tid, är oergonomiska och medför att kirurgen ofrivilligt drar i vävnaden nålen sitter fast i. Uppfinningen ”nålförarhybriden” är en viktig modifiering av nålföraren som möjliggör låsning av nålen i de olika greppen.
Meny